Om jag skulle anordna skidläger...

Inlägg från ickeåkaren.

Nu sitter jag här igen, kom tillbaka för en stund sen från Donken, det var gött att få i sig nåt mer rejält än mackor till lunch, må så vara skräpmat.

Dagen här i Sälen är fin. Solen har tittat fram några gånger, då vart det riktigt vackert. Snön singlar ner precis som tidigare dagar, och våra kära skidåkare verkar ha det bra i backen idag.

Jag har gjort en lista över saker man skulle kunna göra om jag en dag i framtiden lyckas arrangera ett skidläger där ingen åker skidor:

• Ha armbrytningstävlingar på kvällarna, och på så sätt öka risken för benbrott. För trots allt, vad är ett skidläger utan sådana?
• Dra hela gänget på femtitre pers till värmestugan och bara sitta där och glo på alla skidåkare som kommer in och inte får plats.
• Dra vidare till Fjällbagarn och uppröras över att de kan med att ta 22 spänn för en liten ynka festis.
• Anordna gudstjänster i liften.
• Skidbål.
• Skratta lite åt ledare som dricker monster och retar andra ledare bara för att de har betalt, vilket uppenbarligen grundar sig på avundsjuka.
• Gå långpromenad och spela snöskoterbingo.
• Bygga en snöborg mitt i backen och attackera inkräktare med snökanon.
• Mobba den stackars ledaren som trots att det är ett skidläger där ingen åker, ändå åker skidor. Man måste se till att fråga honom om varför han åker, minst åtta gånger om dagen, och helst ska man inte inse att han tröttnar på att få frågan. Som grädden på moset kan man titta på honom som om han var dum i huvudet.

Ni ser, möjligheterna är enorma. Vilket läger det skulle bli!

/Daniel

Seriekrock och atletiska drömmar

Saxat ur dagboken:

Ons 17/2
Dagen började med skrammel och boink på övervåningen och ljuvlig musik på undervåningen. Frukosten avnjöts och morgonsamlingen avslutades kvickt. Helt plötsligt var stugan näst intill tom och Lindvallens backar var återigen osäkra.

Tove, Ellen, Engla och Lovisa övade prickskytte från Gustavliften med Wasa-sandwichar (John var bäst). Somliga måltavlor uppskattade denna himmelska gåva mer än andra.

Anne-Marie Wahlström orsakade, på vingliga bambi-ben, en seriekrock med både mamma, pappa och barn, och det hela avslutades med en glamorös så kallad bög-hög. Som tur var familjen dansk.

Det märks att det börjar bli sent på veckan, då lägerdeltagarna och diverse löst folk verkar ha gett upp sina atletiska drömmar och börjat leka sardinburken i värmestugan. Joel som borde suttit där och vilat, var istället ute och missbrukade sin nyfunna tur. Vips så sprack turen, och den sista turen avslutades med ett trasigt lår, en kaputt armbåge och ett värkande huvud. PRICK 14.30 infann sig den äldre delen av lägerdeltagarna och sörplade i sig sina 22-kronorsfestisar (värda en femma) och smaskade på nege... chokladbollar, kärleksmums och semlor.

Ett gäng initiativtagande grabbar tog bilen till handlar'NN och inhandlade ingredienser till kvällens filmfika. Vid ungefär samma tillfälle roade sig vissa med att testköra vrålåk på Volvos halkbana.

För att göra en lång historia kort: bastu, film, lägerbål och ytterligare fika.

Eftersom detta ska läsas på morgondagens morgonmöte hälsar grupp 3 god morgon, guten morgen, good morning, bonjour och ha en bra sista-dag i backen!

PS. Enligt Johan Larsson är man osårbar sista dagen. Tänk på det, och låt hybrisen flöda!

/Grupp 3
Linus, Calle, Martin, Simon, Stina, Emma, Engla, Ellen, Tove, Anne-Marie och Daniel

Risk för köttbullar

Inlägg från ickeåkaren. Eftersom jag och Johan är de enda som har behörighet till bloggen i detta nu så får jag dra mitt strå till stacken.

För er som undrar så har vi ungefär 10-C och solsprickor i himmelen. Vacker snö singlar ner från vårt av Gud givna tak. Jag gick en sväng till backen för att lämna en glömd kamera och fick samtidigt rapporten att backen är fin idag, dock är liftköerna hemskt långa, även där folk inte åker.

För egen del har jag förutom minipromenaden ägnat lite tid åt att lägga upp lite bilder på denna blogg, ett företag som gick fantastiskt långsamt med det sämsta bildverktyget nånsin. Men nu har ni lite ögongodis i alla fall.

Jag och mina kära rumskamrater såg igår en av de absolut roligaste filmer jag nånsin sett. Cloudy with a chance of meatballs heter den, se genast! Nu. Vi skrattade konstant i en och en halv timme, sicken tur att vi bor i annexet. Efter det tog vi en liten sväng upp till stugan för att se om ungdomarna var i farten. Och besvikelsen var stor, klockan var bara halv två, och inte var det en enda deltagare ur säng! Vi suckade lite och frågade oss vad som har hänt med dagens unga. Men skönt för oss att slippa jaga folk till sömns.

Känner jag suget efter att åka skidor? Nej.
Har Ludde och Johan blivit snällare? Nej.
Är lägret sjukt kul trots det? Ja.

Ja, vi har det fint här i Sälen.

Over and out.

/Daniel

Semlor och kalsonger

Saxat ur dagboken:

Tis 16/2
Tisdagens väckning är för oss ett mysterium. Men en osäker källa kan garantera att Stina sprang runt och skrek runt väckningstid. Trots ovisshet i denna fråga så lyckades alla i grupp två infinna sig till frukosten i tid. Vid frukosten fick alla höra om Morgans sagolika städning som skett under natten. Tvätt av både madrass och vägg. Efter ordentlig städning så somnade han gott igen på golvet med en handduk som täcke!

Efter en hejdundrande god frukost (det fanns ju ägg på bordet, dock inte bättre än måndagens frukost) så gav sig de flesta av mot backen för ännu en härlig dag, idag i ständigt snöfall. En del nöjde sig inte med Lindvallens liftsystem utan skulle prompt ge sig iväg till Tandådalen och Hundfjället. Där bjöds det på gratis kexchoklad.

En del nöjde sig inte heller med detta utan tog en sväng till Mora i ambulans för att stoppa blodbadet. Dit åkte Johan och Johan, den ena för att senare kunna andas genom näsan igen och den andra som sällskap och stöd.

I backen fanns det möjlighet att få gratis lunch i form av Wasas sandwich i massor. Men detta räcker inte för hurtiga skidåkare. Den vanliga lunchen i värmestugan ägde rum och var lika trevlig som vanligt.

Vi går raskt vidare till kvällen som bestod av kvällsåkning för en del starka, tappra och uthålliga åkare och bilkörning för en del andra pojkar och flickor. Senare blev det även film + studium med Frida. Kloka och sunda och bra ord fick vi med oss efter denna stund.

Som den fettisdag det är, så bjöds det dagen till ära på semlor som anpassats efter tycke och smak, till alla.

Andra tänkvärdheter vi hört/sett under dagen:

• "Vi var 45 minuter sena till stipendiumet" -Petter (Han kan ha menat studiet...)
• Fridas skratt vid middagen upplyste hela huset om att just deras bord hade roligast!
• Fight mellan curling och skidskytte, Thorleif mot ungdomarna?
• Petters kalsonger hittades i hans termos (dock innan den fylldes).
• Är Thorvaldssons lakan borta för evigt?
• Lägrets egen alltiallo är Tove (utsedd av av grupp 2)!
• Frida och Ludde åkte väggen hela 3 gånger. Bröderna Ljung, Isak och Rasmus fegade ur... Vad tycker vi om detta?
• Lindvallens skidlärare bjöd på en kort och effektiv uppvisning i Gustavbacken. Kommentar: Sjukt lam publik!

Nu är klockan läggdags och bläcket tar snart slut så nu orkar vi faktiskt inte mer. God natt! Sov gott, dröm fina drömmar!

/Grupp 2
Lovisa, Ellen, Oskar, Morgan, Martin, Noa, Lukas, Petter, Stephan och Frida

Bilder från tisdagen

Bilder från måndagen

Bilder från söndagen

Katten bland hermelinerna

Ja, då sitter jag här på rummet, samsandes med ryggskydd, färgglada skidutstyrslar, hjälmar och en monsterback, allt tillhörande herrarna Larsson och Andersson. Den som är lite utanför, katten bland hermelinerna, kolasåsen i semlan, gisset i C-dur, kassetten bland skivorna, den fule i ett pojkband, ett russin i en påse ostbågar. Han som inte åker skidor.

Men för i hela friden Daniel, tänker du då, varför åker du inte skidor mänska?! Jadu, säger jag (ty jag kan läsa tankar), och byter sedan ämne. Jag har märkt att inget jag säger duger som argument för att inte åka skidor, skidfrälsta verkar vara ett omöjligt släkte. Så jag har helt enkelt slutat argumentera och låter det vara en sak mellan mig och Gud i stället, Han förstår mig. Däremot slänger jag hemskt gärna fram varför jag då åker på ett skidläger fast jag inte åker skidor, det är bra mycket lättare.

Jag lägger tyngdpunkten på den andra delen av ordet, nämligen läger. Läger. Smaka på ordet, låt det smälta i din mun som en flaska ketchup eller nåt. Visst klingar det fint? Läger. Det är få saker som slår det faktiskt. Tidiga morgnar (jag är pigg, tro't eller ej. Förmodligen ej, ni klentrogna själar), sena kvällar, god mat, härliga andakter, god mat, grymt skön gemenskap, skratt, god mat, film, bibelstudium och god mat. Behöver man säga mer?

Vad gör jag då när de andra är ute och pudrar näsan? Jag måste säga att jag är relativt effektiv och får saker gjorda, allt ifrån uppdatering av hemsida till gudstjänstplanering och hemliga uppdrag utomlands. Och idag ska jag till exempel hjälpa den andra ickeåkaren Hanna (tydligen är att vara gravid enda godtagbara ursäkten att inte ge sig ut i kylan och få tusen hål i nacken, snacka om könsdiskriminering) med köttfärssåsen. Mer stjälp än hjälp kanske, men produktivt åtminstone.

Låt mig avdela ett stycke bloggtid till att skildra mitt liv med rumskamraterna tillika ledarkollegorna herr Ludwig Andersson och herr Johan Larsson. Jag får utstå spott och spe till det yttersta. Som ickeåkare, kaffeantagonist och ett år yngre än nämnda herrar räknas ungdomsledare Daniel Fält som fjorton år i deras ögon, och jag får ofta kommentar såsom: "Hur känns det att åka moppe olagligt?" och "Tänk den dagen du kommer i målbrottet Daniel". Minuten efter får man en gliring om att jag minsann är anställd och har betalt för det här (det argumentet kan komma upp i vilken diskussion som helst, tro mig), därmed vänder de totalt på steken, och plötsligt var jag inte fjorton längre. Inte lätt att leva med dessa gossar. Jag tillåts inte gå upp tidigt för att laga frukost då det kan väcka dem, jag får skit om jag så mycket som stänger dörren eller vänder på mig i sängen. Men, till deras fördelar då: De är ganska söta när de går där med sina monoski och ögonen lyser inför dagens strapatser. Och Johan har internet.

Tillbaka till lägret som så. Ni som slängde ert getöga på den här bloggen för att få en mer fullständig uppdatering om vad vi har gjort hittills kan scrolla nedåt och hitta ett fantastiskt dagboksinlägg på rim av ett litet gäng av våra härliga lägerdeltagare. Ett nytt dagboksinlägg kommer ikväll eller imorrn. Det här inlägget tjänar mest som en slags revolutionerande insiktsfull tankegång. Mitt mål med mina blogginlägg är att visa på att man kan ha det väldigt trevligt på ett skidläger med så fantastiska ungdomar även om man inte åker skidor. För det har jag verkligen. Mitt egna lilla småhemliga mål för framtiden är att inom tio år anordna ett skidläger då ingen åker skidor.

Lägg märke till att stora delar av detta inlägg bör läsas med en portion humor.

Nu ska jag återgå till mitt produktiva lägerliv. Ha det!

Sälen på dikt

Här kommer gårdagens uppdatering från den fantastiska grupp 1! Spetsa ögonen, detta är på rim förstår ni.

Mån 15/2

Av buller och bång de flesta vakna,
något som vissa i grupp 1 sakna.
Stackars Steffe kämpade som få,
för att rätsida på liftkorten nå,
och vi fick vänta länga på att våra liftkort få
för att till backen kunna gå.
Johans liftkortsbrud hade visst begått ett misstag
som riskerade sabba hela vår dag.
Men så fick vi våra kort
och drog till backen, fort!

Det märktes att det var första dagen, folk hade dålig koll,
skidor flög åt alla håll.
303:ans lift brottades med stora problem,
den sjungande liftkillen var säkert för klen.
En kille skulle hjälpa lätt,
men det gick fel på nåt sätt,
han blev platt som en plätt.

Snögubben har ändrat form,
den har blivit enorm.
Detta för att hindra lägervandaler från att klättra opp
och modifiera snögubbens kropp.

Luddes och Johans guidning till backen
drog inte många strån till stacken.
Alla hus i Sälen är ju för sjutton lika,
här gör man inte skillnad på fattiga och rika.

Thorvaldsson är sig lik,
så när han försvann drabbades vi ej av panik.
Han dök upp rätt som det va,
hej och hå va bra.


"Skifixern" fick en smärre chock
när Johan lade en monoski på hans bock
-Oj, finns monoskin kvar,
var det inte 80-talet som var dess storhetsdar?!

I dyraste pjäxan gled han fram som en kung,
vem är det som betalar Ljung?

Kökspersonalen får dagens ros,
vilket fantastiskt pulvermos!

Grupp 1 och 3 hade spånat inför lägerbålet i veckor långa
och idéerna var supermånga.
Lägerbålet höll således hög kvalitet,
men det föll lite på vissas nervositet.
Men av Ellens och Englas lera
ville alla se mera.

Tjejerna sliter i köket var dag,
men när en kille tar tag
hyllas han genast som hjälte
och flickorna de smälte.

Mjölk till kvällsmat omtycks,
vilken lyx!

Hej hopp,
från oss utan snopp,
det andra könet gav opp!

/Grupp 1
Elias, Viktor, Johan, Samuel, Elin, Hanna, Maja, Emilia, Anna, Kajsa

Jajamensan!

Nu är det dax igen.

Extreem Sälen 2010.

Dagen började med att vi samlades på kyrkans parkering. Merparten av lägret hoppade in i bussen, men dess värre fick inte alla plats. Två modiga fick hoppa in i 740:n och 2st i Mitsubishin. Vi for iväg ifrån Tibro mot Lindvallen, i bussen levde livet chill ända fram till fika pausen. Men då hände det, Busschaffisen hade Autopilot på och glömde av att autopiloter nu för tiden inte är en annan person som känner av hunger. Därför for bussen förbi rastplatsen så han fick stänga av auton och vända bussen och köra tillbaka.

I 740:n lekte livet och toarullar flög runt i bilen. Det var också en värmetävling i bilen och den slutade med att 4 pojkar i kalsonger ångandes fick avbryta tävlingen då termometern inte gick till mer än 51grader.

Eftersom fikat alltid tar lång tid så orkar vi inte skriva om det. Bussen och bilarna åkte snabbt och kom till Sälen fort som vinden.

Framme i Lindvallen blev det uppackning och grupp 1 fick börja med maten. Vi chillade runt och checkade in pläjset. Matklockan ringde och maten var utsökt. Bra gjort grupp 1!

Under maten var Joel och David ute på ett litet äventyr som vi skulle kunna kalla "Kissa brevid bilen with a mission from God". David behövde pjäxor! David hittade ett par kanonpjucks men innan de skulle hem så behövde de göra number 1 (Kissa). Joel, modig som han är, ställer sig vid bilen direkt och börjar kissa. David gör för en gång skull nått smart och tänker lite innan. Joel är ungefär halvfärdig då David skrattar ur sig: Det sitter ju en tant i bilen brevid! Men man kan ju inte bara avbryta en kiss sådär, så där fick han stå och kissa klart. Dock lite mer diskret nu, tantens min vill vi inte ens ta upp här. De två nötskallarna hoppar snabbt in i bilen och beger sig hemåt.

Inne på gården fick vi den vanliga informationen och sen bar det av mot backen för att titta lite samt leka lite. Vi tävlade mot varandra i grupperna och bäst som vi är så vann Grupp 4 (Priset var att skriva dagbok). Dagen börjar glida mot sitt slut och vi fick visdomsord av Elin på andakten.

ps. Innan vi gick till backen tittade vi på en snutt från Bruce den allsmäktige. Utifrån detta så delade Pastor Frida med sig av ett par visdomsord.

Peace out / Group 4

Victor, Joel, Mattias, Isak, Olivia, Lovisa, Sofie, Elsa, Matilda, Arne och Thorleif.

Närmast framför!

Ja, välkomna då till denna trevliga blogg, en blogg som skall skildra en veckas skidläger.Vilka är vi då?

Jo, Kroppetorp och Tibro SMU.
Vi sitter just nu i Bilen/bussen mot Sälen där vi kommer hänga fram t.o.m. Fredag den 19/2.
Taggandet har vart brutalt och alla är grymt glada.
I vår bil, som består av Ludwig Andersson, Victor Lidskog, David Lannemyr och Johan Larsson, har vi haft det mycket gemytligt och trevligt.

Ikväll kommer den första riktiga updaten!

Stay Tuned!